Hej Alla läsare

Blev riktigt irriterad idag på den mänskliga faktorn. Jag undrar varför kommuner och landsting i Sverige ser till individen. I aftonbladet idag kan man läsa om en gravt handikappad tjej som inte kan ta sig ut från sin lägenhet.

Mamman är ensamstående och bor tillsamans med sin dotter i ett trapphus flickan har genomgått en hjärnoperation och sitter numera i rullstol. Problemet är att fastighetsbolaget vill inte sätta in någon hiss i huset. Flickan har nu suttit i sin lägenhet i två månader och har inte kunnat ta sig ut.

Och eftersom hon inte som det står i texten inte kan vara säker på att få hjälp med att bära ner henne en timme i solen pågrund av att färdtjänsten inte har tid att hjälpa henne så måste jag säga att jag tycket detta är djupt tragiskt.

Jag vädjar till bostadsbolaget i Karlstad hjälp den här flickan och hennes mamma flickan måste faktiskt kunna få vara ute hon också. Jag anser att solidariteten måste gå före. Det är inget värdigt liv hon har annars.

Personligen tycker jag att man inte ska stirra sig blind på lagar och regler utan faktiskt se till människan också det är ju individen som är det viktigaste av allt.